Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Sagor och äventyr - 35. Det flammande slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej», svarar älvan sakta.
»Vems är han då?»
»Han tillhör feen Silverklar.»
»Och var bor feen Silverklar?»
»Däruppe i det flammande slottet.»
»Hur skall jag finna vägen ditupp?»
Men härpå svarar ej älvan. Hon börjar åter sjunga sin
drömmande, sällsamma sång.
Och Erik vill vända åter till sin hjord. Men han
finner ej rätta vägen. Han går vilse på slingrande stigar,
han gäckas av sällsamma skepnader, som skymta inne i
snåren.
Slutligen får han dock höra pinglandet av skällkons
bjällra. Vägledd av dess ljud, återfinner han sin hjord
och kommer uttröttad i sena kvällen hem till Brearyd.
2.
Efter denna dag tänker Erik ännu mer än förr på
det flammande slottet. Han drömmer blott om feen
Silverklar, som bor däruppe och har en vacker vit hjort med
gyllene horn.
Åter står han en dag och blickar längtande emot
den förtrollade skogen.
Då hör han där inifrån skogen en klagande röst.
»Det bränner, det bränner», klagar rösten. »Hjälp mig!»
Erik tänker först, att han vill alls icke lyssna till
några röster från den farliga skogen.
Men efter en stund tänker han, att det må nu vara
människa eller troll, så kan han dock icke stå ut med
att höra denna jämmer utan att komma till hjälp. Han
springer in bland snåren. Därinne i en liten glänta ser
han en gestalt, som vrider sig av smärta. Det är en kvinna,
klädd i en släpande mantel av idel gröna löv.
Erik gissar strax, att det är skogsrået han ser. Och
han blir viss om saken, när han märker, att hennes rygg
är ihålig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
