- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
113

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Sagor och äventyr - 35. Det flammande slottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Hjälp mig», kvider hon. »Jag har fått stål i ryggen.
En jägare såg mig i skogen, han kastade stål efter mig,
det har fastnat i min rygg. Ingen vet, hur det bränner!»

Erik vet att skogsrået är farligt, att hon listigt plägar
locka människorna i sitt våld för att sedan fördärva dem.

Men han kan nu i alla fall inte låta bli att hjälpa
henne, stackarn, tycker han. Och han går raskt fram och
befriar henne från stålet.

»Tänk, att du är en sådan som till och med har
förbarmande med ett troll», säger skogsrået. »Nå, så
ska jag visa dig, att även trollen kan vara tacksamma.
Säg mig, vad du helst önskar.»

Det är blott ett, som Erik önskar.

»Säg mig vägen till det flammande slottet och till
feen Silverklar!»

Skogsrået ser ett ögonblick uppmärksamt på honom.

»Gå runt om berget», säger hon långsamt, »tills du
kommer till dess norra sida. Där ligger Dimmornas dal,
och där skall du få veta vägen.»

Och skogsrået försvinner in emellan träden, släpande
efter sig sin brokiga mantel.

Samma kväll gick Erik till sin husbonde och bad
om avsked ur tjänsten.

3.

Erik vandrade runtom berget och kom till dess norra
sida. Där fann han Dimmornas dal. I dess botten låg
ett gyttjigt träsk, över vars stillastående vatten ruvade
tjocka gulgrå dimmor.

En by med bruna torvtak syntes på en sluttning.
Erik begav sig ditåt. Han mötte en gammal gråskäggig man
med ett vänligt ansikte. Till honom vände sig Erik med
en fråga om vägen upp till bergets topp.

Den gamle skakade på huvudet. »Här är ingen»,
sade han, »som vet vägen ditupp. Många har försökt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free