Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Sagor och äventyr - 36. En liten råttas äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och trodde, efter det var natt,
att allt var tyst och still —
så fredligt, att man kilar kring
och mumsar vad man vill —
Då, tänk, då stod där i ett hörn
en mänska, hög och stor,
och väsnades och bråkade
och förde ett rumor.
Jag tordes inte ta en bit,
fast där på golvet låg
ett riktigt präktigt stycke palt —
jag flydde, rädd i håg.»
»Vad säger du», fru Råtta sa,
»det är ju annars lag,
att mänskorna ska ha för sig
den hela långa dag,
men råttorna för sin del ha
den tysta mörka natt
att kila kring och äta opp,
vadhelst de då få fatt.
Gå dit, mitt barn, en gång ännu!
Ty nu, det är min tro,
har den där mänskan nog haft vett
att gå ändå till ro.»
Och ungen for i väg med fart
igenom mörka hål,
men kom igen och pep: ȁ, mor,
än hörs där samma skrål.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
