Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- III. Sagor och äventyr
- 38. Guldbaggen
- 39. Det smakar ändå fågel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så vart han döder, den guldbagge grann,
och aldrig så blev han en fästeman.
Guldbaggen, guldbaggen, han måste dö
bland rosors gardiner,
och aldrig så fick han sig fästemö,
medan solen skiner.
39. Det smakar ändå fågel.
Det var en gång en gumma, som hette Lona och som
bodde inne i skogen i en liten stuga. Hon levde mest på
rovor och potatis och salt sill. Men inte långt ifrån henne
bodde Per Jägare, som var en skicklig skytt och ofta
sköt skogsfågel, och det hände, att han ibland gav mor
Lona en fågel. Och då blev mor Lona så glad. För fågel
var nu det bästa hon visste.
Men en gång var Per Jägare sjuk, och det var en lång
tid, som han inte kunde gå ut och jaga. Mor Lona tyckte
det var ledsamt, att hon inte på så länge fått smaka fågel,
och så gick hon till Per Jägare och sade:
»Kan du inte låna mig din bössa, Per, så kan jag väl
gå ut och skjuta lite fågel själv.»
»Nog kan du få låna min bössa», tyckte Per, »men
inte tror jag du kan skjuta någon fågel.»
Nå, mor Lona tog bössan i alla fall och gick ut i
skogen för att skjuta fågel. Hon gick där och tittade och
tittade, men inte såg hon varken någon tjäder eller någon
orre.
Så fick hon se en kråka, som satt på en
gärdsgårdsstör.
»Nå, så skjuter jag väl den kråkan», tyckte mor Lona.
Och så lyfte hon bössan och sköt.
Pang, smällde det. Kråkan flög upp och flaxade in
emellan träden. Hon var inte så mycket som sårad en
gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0122.html
