- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
141

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vårdagar - 45. Gamlamor fyller år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den dyrbaraste trädgårdsros. Jag värnar dem också
väl med vassa taggar, och sällan blir den helt oskadd,
som rövar ett av mina blomsterbarn. När hösten kommer,
lysa röda nypon i blommornas ställe. Dem plocka
människorna och koka av dem soppa, som är både god och
hälsosam.

Eken. Ja, lilla Vildros, du vet att som ung skänka
glädje och som gammal giva gagn och läkdom. Sämre
kunde människorna göra än att taga lärdom av dig. Nu må
Hasseln säga, vad hon har att säga!

Hasseln. Jag är grön och lummig och växer fort,
men min bästa berömmelse äro mina nötter i sina gröna
hylsor. De älskas lika mycket av barn och av ekorrar.
Jag växer gärna å mark, där vattenådror gå, och många
människor taga mig till hjälp för att finna källådror. Om
mig finnes det en gammal folkvisa, där det heter:

Säg mig, du lilla hasselgren,
varför är du så grann?
Jag äter jord och dricker vann,
därför är jag så grann.


Eken. Nu må också jag berätta något om mig själv.
Mycket har jag skådat, mycket har jag upplevat, ty, i
trehundra år har jag stått här och blickat ut över bygden.
Och än tänker jag leva i ett par hundra år, fastän min
stam är ihålig, fastän där gro gula lavar å min bark,
fastän gallsteklarna stinga mig, så att min hud sväller
upp och får stora knölar, fastän ljungelden har slagit
ned i mig och splittrat en av mina grenar. Jag växer ej så
snabbt i höjden som många andra träd, men mina grenar
sträcka sig vida omkring, min stam är kraftig, min krona
är väldig. Mina ollon giva människorna till föda åt
svinen, men somliga bränna också kaffe därav. Av min
bark göra de eklut, vilken de bruka till att garva hudar
med. I forna tider nämndes jag ett heligt träd, och i
ekarnas sus trodde människorna sig höra gudar tala.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free