Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vårdagar - 47. Lapp och renar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu ska du tjuta, varg», sade fröken Lind.
Och Sven gav till ett hiskligt tjut, där han låg
bakom sin buske.
»Nu blir alla renarna så rädda», sade fröken Lind.
»De blir så förfärligt rädda, att de rusar i väg åt alla håll.
Vargen till att jaga dem förstås. Och så snart han får
tag i en ren, ger han till ett tjut och för så sitt byte hem
till boet. Då anses den renen ihjälbiten, så att han kan
inte rymma eller räddas. Men lappen och hunden, de
vill ju försvara renarna, förstås. Och så snart de fått
tag i en ren, föra de den till fållan — det är här vid
förstukvisten. Men se, renarna är så vettskrämda, så
de springer undan också för lappen och hans hund. —
Seså, tjut nu, varg, och spring nu, renar!»
Åter tjöt vargen, och renarna sprungo åt alla håll.
Vargen fick snart fatt i Nils Löv, men lappen och
hans hund räddade många till fållan. Efter en stund
voro alla renar infångade av den ena eller andra parten.
Bängt och Lotta i Mellangården hade vargen också fått
tag i.
»Nu», sade fröken Lind, »nu tar alla renarna i ring,
och mitt i ringen står lappen och hans hund. Så dansar
ni om och sjunger den här versen.
Nu ska vargen dock jagas,
han ska skjutas och tagas.
Han ska fällas, den tjuven,
ges åt korpen och uven.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
