Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Sånger och visor - 59. Tim och Tom - 60. Vid ån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ingen de möta på vägen,
förutom den gråa katten
och kossan, som bligar förlägen,
och drängen, som kör efter vatten.
Och Tim, han sade: »Här gå vi
och äro så fina båda,
men inte en blick dock få vi,
ingen vår glans skall skåda.»
Och Tom, han sade: »Så går det.
Det alltid är på det viset.
Så har det, så vitt jag förstår det,
ju varit sen paradiset.
Det går på det viset alltid:
ä’ vägarna svåra och blöta,
så man klä’r sig usel och paltig,
då ska nog folk man möta.
Men har man de finaste kläder,
så man gärna sig visa måtte,
och skor av blankaste läder,
då möter man inte en kotte.»
Hon sitter, lill’ Ingrid, vid stranden av ån,
hon sitter vid vattnet och väter tån,
hon ser uppå böljornas glidande gång
och sjunger så sakta i kvällen sin sång.
Allt under de lutande pilars blad
hon sjunger en visa, båd’ sorgsen och glad.
Vid suset av vaggande viden grå
hon sjunger helt sakta i kvällen så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
