- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
193

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I sommardagar - 72. Gullgul och Solvita

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Kom, ska vi hjälpa upp honom!» sade Solvita. Hon
visste, huru svårt skalbaggar bruka ha för att komma på
benen, när de råkat falla på rygg. Många gånger hade
hon hjälpt upp dem, när de legat och sprattlat med benen
i vädret.

Men Gullgul hejdade henne. »Nej», sade han, »vi ska
inte hjälpa honom, vi ska se på, vad han gör. Jag känner
igen honom, det är en knäppare.»

Knäpparen hade legat en stund och samlat sig till sitt
stora konststycke. Så hördes med ens ett knäppande ljud,
och högt upp i luften flög skalbaggen. Däruppe snurrade
han runt och föll så tillbaka till marken, vänd just på
det rätta sättet, med benen nedåt.

Det var ett grant hopp.

Knäpparen hade märkt, att han hade åskådare. Och
han var alldeles icke missbelåten med att få visa sin
skicklighet. För övrigt hade han hört, vad de båda
älvorna sagt. Och han vände sig nu till Solvita:

»Jo jo, ser fröken lilla, jag kan reda mig själv, jag.
Aldrig låta någon annan hjälpa sig på benen, när man kan
göra det själv, det är mitt valspråk.»

Och så kravlade han i väg.

2.

Gullgul och Solvita hos gräshoppan.

Gullgul och Solvita fortsatte sin vandring.

Det var en sådan vacker solskensdag. Väpplingen
doftade, humlorna surrade, och en stor brun fjäril
med brokiga fläckar på vingarna fladdrade fram över
blomstren. Medan nu Solvita stannade för att titta på
den vackra fjäriln, fortsatte Gullgul några steg framåt.
Så råkade han på en liten gräshoppa, som satt och
spelade fiol för sig själv.

När alfen nalkades, höll gräshoppan upp med sitt spel
och suckade djupt.

»Här sitter jag och spelar hela dagen», sade hon, »och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free