- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
207

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I sommardagar - 74. Sagan om Bängt i Balseheda - 75. Spillkråkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pustade och stönade, när de svängde om för fort. Och den
lilla vallpigan, som först var blyg och ville gömma sig
undan, drogo de också med i ringen, och hennes stora
undersamma ögon lyste av fröjd. Och hovmarskalken
tittade nådigt på henne och sade: »Elle est jolie» — såsom
de säga i Burgund.

Ja, det var en rolig afton. Men följande morgon måste
gästerna fara, ty de hade lovat kungen att komma hem så
fort som möjligt. Och så togo de ett hjärtligt farväl och
foro tillbaka till Burgund igen.

Och så firade Bängt och den sköna prinsessan
Merivana bröllop, och när sedermera den gamle kungen dog,
fick Bängt ärva riket och blev en så god och förståndig
konung, som man nånsin kunde tänka sig. Men aldrig
glömde han det gamla hemmet i Balseheda, utan varje år
skickade han dit en stor låda, fullpackad med vackra och
nyttiga gåvor. Och för varje gång sände mor Maja tillbaka
med budet ett par hemstickade ullstrumpor åt sin gosse.

75. Spillkråkan.

Spillkråkan klättrade uppför en furustam. Allt
emellanåt knackade hon med näbben i dess bark. Långt bort
i skogen hördes de dånande knackningarna.

Skatan kom flygande.

»Ha ha ha», skrattade hon, »är där kanske någon, som
svarar: Stig in?»

»Jag får nog det svar, som jag vill ha», svarade
spillkråkan lite snävt.

Så klättrade hon uppåt trädet ett stycke och knackade
på ett nytt ställe. Jo, där ljöd det på det rätta sättet. Det
ljöd dovt. Och då visste spillkråkan, att det fanns gångar
inne i barken. Med sin starka näbb knackade hon loss ett
stycke bark. Det föll till marken. Och nu sågos långa,
slingrande gångar i den inre barken. Därinne i gångarna
kröpo larver. Spillkråkan slungade ut sin långa, smala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free