Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
Det inre af Skandinaviska halfön — hufvudsakligen lan-
det mellan Glommen och Dal-elfyen — har alltsedan slutet af
femtonhundratalet haft en ej obetydlig finsk befolkning. Här,
liksom i fosterbygden, tog Finnen sin förnämsta skörd af
svedjeland; och sålunda utbredde sig snart vidsträckta öppna.
fält, der man. förr sett föga tillgängliga skogstrakter. Detta
väckte farhåga hos åtskilliga svenska bruksegare , och å högre
ort utverkades snart de strängaste påbud mot de skogsödande
främlingarne.
Redan år 1641 uppmanar en Kongl. resolution lands-
höfdingarne, att dels låta uppbränna Finnarnes kojor, »som
»de i skogen här och der uppsatt hafva, dels aftaga eller
bränna deras säd, så att de nödgade och tvungne blifva
»måtte, af fel och brist på deras uppehälle, att begifva sig
»ut ur skogarne.»
Samma eller liktydiga ordalag har skogsordningen af
1647. Men i den förordning, som den 24 Aug. 1664 ut-
kom, göres till nyssnämnde stadganden följande tillägg: »Der
»ock någon bonde härefter tillstädjer någon Finne, heller
»någon annan, att bygga och bo således på sin skog, som
«sagdt är, han skall första gången plikta 40 D:r Silfv. mt:
»kommer han oftare igen, då skall han straffas till galgen», etc.
Hvad dylika edikter skulle ha för påföljd är lätt fattadt.
Den svenska bonden ville hvarken böta eller bli hängd för
de främmande nybyggarnes skull; Finnen åter ville ej se sin
gård bränd eller sitt ringa bohag skingradt. — Alltså, å ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
