Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Hos »Mäster» Janson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallar; det var Berglöfvens här näst intill. Der fingo vi
då qvarter förståss, men det vardt fullt både i rum och
kök. Och så fick jag en dag höra Berglöfven säja att
lian skulle ta’ mot presterna. ’Hur i alla mina dar ska’
du då bära dej åt’, sa’ jag. Tycker du att här är skapt
te att ta’ emot prester?’ ’Å, det får fäl reda sej’, sa’ han.
Han kände till’et han förståss. Och när dagen kom, så
kom det två manfolk ridande opp på gården. ’Der ä’
presterna’, sa han. Han satt och spinta stickor, och inte
rörde han på sej. ’Hvad i alla mina lefvande dar tänker
du på’, sa jag, ’ska du inte ut och ta’ hand om hästa’?’
— ’Å, det kan di fäl göra sjöl’, sa han. — Jag såg på’n
jag, men sanna mina ord, satt’en inte stilla i stugan han
och presterna di steg åf och tog sadla’ och ledde in hästa
i stäblen (stable, stall) och se’n kom di och satt’ sej ner
och språka alldeles som di hade varit en af oss ... Se det
tycker en nog om förståss. Det gör liksom godt
förhållande mellan presten och folket.»
Efter middagen stoppade fader Janson sin pipa, som
han haft med sig från Helsingland och med hvilken han
redan ett par år sedan firat silfverbröllop. Vi sutto ännu
länge samman och sprakade om gammalt och nytt, tills
skymningen föll på. Sonen, en rask, ung bonddräng, som
varit borta öfver middagen, spände då för den långa
farmarevagnen, och vi gåfvo oss af på den slingrande vägen
mellan åkrar och skogsdungar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
