Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. I odlingens utkanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På förhand må anhållas om öfverseende för en något
osminkad realism vid skildringen af ett besök i ett svenskt
hem i dessa utkanter.
I en buggy, hyrd af en svensk åkare, i en liten stad,
långt ute i ett af territorierna, åkte jag en dag rakt ut på
»präjan», icke en af dessa tama, mildt vågiga eller flata
prärier, som i det föregående blifvit beskrifna, utan en
dyster, vild stepp, liknande ett af stormen upprördt haf,
med väldiga stelnade vågor, mot hvilka oceanens jätteböljor
synas barnverk.
Vägen, som än gick uppför, än utför i lika brant som
oupphörlig vexling, var jemmerlig. Den hycklade oskuld,
men dolde de mest förrädiska försåt. An var den till
halfva sin bredd underskuren af en bäck, som gömde sig
i gräset, än bestod den sig, utan all yttre anledning, med
alnsdjupa hål, än försvann den helt och hållet för att åter
helt oväntadt uppenbara sig i form af ett djupt, svart dike,
i hvilket vagnen slungades ned. Enda räddningen från att
stjelpa var att med ständig påpasslighet litet emellan hoppa
ur och stödja åkdonet. Ja, svenskarnes beprisade
nykterhet synes här vara ett oundgängligt nödvärn mot de
vådliga vägarna. Det duger ej att sitta och sofva på lasset.
Detta der det fins vägar. Denna antydan — sådan
den nu var — om ett hvfsadt samhällsskick, tog så
småningom slut, och då fick man köra i gräset, med solen till
vägvisare. Den bruna gräsmattans enformighet afbröts här
och der af en blekt buffelskalle, som grinade mot ljuset,
eller af ett guldgult sällskap stela solrosor eller de
rosenröda slingorna af en fint doftande solvända. Vid bäckarna
växte ett och annat utpinadt träd; i dess soltorkade
löf-verk framskymtade liksom lemningar af ett ofantligt skatbo;
det var käppar, hvilka ända tills fristaden plundrades af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
