Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Predikstolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
demokratiens förlofvade land, der mången ieke förr än vid
mognare år väljer bland några af de mångfaldiga
religions-sekterna och bekänner sig (ill en viss kyrka».
Lika säkert är ock att det var denna frihet att sjelf
välja bekännelse och kyrkoordning som i utvandringens
början mera än hvarje annan lockelse vände svenska
blickar mot den nya verlden vid vesterns fjerran synkrets.
Det var ej blott hoppet om bättre utkomst som
hägrade för dessa bönder från Helsingland, Småland och
Östergötland, vare sig de tillhörde Eric Janssons sjelfrättfärdiga
och bångstyriga anhängare eller de voro fredliga, ödmjuka
pietister. Det var i ännu högre grad religionsfriheten,
rättigheten att dyrka Gud efter eget samvete och utan
hotet af den religiösa ofördragsamhetens högmessotext:
kongl. majestäts nådiga konventikelplakat af år 1726.
Visserligen har det aldrig fallit någon in alt jemföra
dessa fyratio- och femtiotalets föraktade »läsare» med New
Englands i sång och saga prisade puritaner. Det är ej
heller meningen att här göra det. Men en sak hade de
dock med dem gemensam: villigheten att våga något och
lida något för samvetets skull. Ty på den tiden var icke
färden öfver oceanen någon lusttur. Utvandrarskeppen
förde vanligen »lik i lasten». Och i det nya landet
väntade nöd, sjukdom, försakelse och fara af allehanda slag.
I mängdens ögon kastades emellertid gudfruktighetens
— att icke säga martyrskapets — skimmer öfver den
första utvandringen. Och det är icke alldeles utan att
dess återglans genom en eller annan stråle färgar den
tafla (med ett litet nätt farmhus i bakgrunden) som
agentens löften och vännernas bref upprulla för våra dagars
emigranter. Der ute, heter det, der ingen statskyrka finnes,
kan man med mera frihet dyrka Gud, der öppna sig icke
fängelsets portar till böters aftjenande, om man icke begår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
