Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ur pressens historia: barndomstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
akt för denna vara, måhända emedan regeringens
skuggrädsla blott tillät de minst vigtiga underrättelserna,
hvar-emot tidningen ej vågade beröra myndigheternas åtgöranden;
hellre ville man då försaka både det ena och andra och
i stället få sig moraliska betraktelser och sedolärande
berättelser. A andra sidan åter hade man ej kommit långt
i konsten att samla och smakligt anrätta dagens små
tilldragelser. Visserligen försökte man sig redan år 1704 för
första gången på »reporting», i det att The News Letter
vid afrättningen af sex sjöröfvare skildrade sjelfva »akten»,
förmaningarna till de lifdömde och prestens bön »så noga
som de kunde nedskrifvas i en så tätt packad folkhop»;
men i allmänhet föredrog man att vänta på någon »väl
underrättad och fullt trovärdig person», som af välvilja
nedlade sin skärf af nyheter för dörren till sjelfva
tidningsbyrån.
Ingen kunde heller med fog begära mvcket större
ansträngningar från redaktionens sida, ty utgifvaren var
ju stundom sjelf på samma gång redaktör, reporter och
tryckare samt höll det oaktadt mer än en gång på att
svälja ihjäl.
Såsom betecknande må nämnas att utgifvarne i New
York och Boston till sin läsekrets utfärdade ordentliga
»priskuranter», der prenumerationspriset för ett qvartal’
upptogs till tolf engelska pund ox-, kalf- eller fårkött, sju
pund smör o. s. v.
Afven må här anföras följande tillkännagifvande i
början af 1751, infördt i tidningen The Journal, då egd
af en son till den nyss omtalade Peter Zenger:
»Många af mina prenumeranter», heter det, »taga saken
kallt och ha icke på sju års tid betalt sin prenumerationsafgift.
Då jag så länge stått till deras tjenst, tyckes det vara tid —
och hög tid — att de betala, ty förhållandet är, sanna mina
ord: att jag har nött mina kläder alldeles luggslitna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
