- Project Runeberg -  Amerikanska studier / II. Pressen i Förenta Staterna /
113

(1883) [MARC] Author: Ernst Beckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Ur pressens historia: partitidningarna till 1835

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

komst men så snart den väl sett honom på väg till S:t
Helena hasta att återigen kalla sig »Débats» *.

-<i&-

I Amerika kunde naturligtvis en och samma tidning
icke så öppet omsadla. Ett republikanskt blad kunde ieke
utan vidare draga på sig den demokratiska klädebonaden.
Man var vid ombyte af regering nödsakad att också
ombyta det officiella organet. Än var det The Intelligencer,
än The Globe, Washington Union o. s. v.

Men dessa blad i likhet med andra regeringsorgan
hade att kämpa med en stor svårighet. Liksom några af
de stora nyinrättade amerikanska universiteten visat en
märklig rikedom på professorer, men en särdeles betänklig
brist på studenter, så rådde vid de officiella bladen en stor
fattigdom på läsare. En religiös eller moralisk sanning
utöfvar på vissa menniskor större verkan, om den uttalas
af en lekman än af en prest. Hvad som misstänkes att
vara yttradt å dragande kall och embetes vägnar gör icke
heller alltid inom tidningsverlden så stort intryck.

Regeringen såg sig derför om efter sjelfständiga
blad — blad som hvarken sålt sig åt regeringen sjelf eller
åt något parti. Men hon sökte förgäfves. Det fans, om

man undantager den ädle Garrisons blad, egnadt åt slaf-

varnes befrielse, ingen enda tidning som icke åt en
legodrängs bröd i partiernas sold.

Än i dag har nära nog hvarje senator eller
kongressman i hemorten sitt organ, »munstycke», som det kallas,
i någon liten oftast af allmänheten ringaktad lokaltidning,
hvilken han understöder med egna eller partiets medel.
Ända till rnidten af trettiotalet voro alla tidningar, stora
och små, uppgående till ett antal af ett tusen, intet

* Orvar Odd. Valda skrifter. Stockholm 1882. B. III. Pariser-

pressens historia.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amstudier/2/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free