Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Pressföreningen och telegrafen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kaffe. Detta, skulle naturligen, äfven oafsedt alla prejerier,
göra tidningarna såsom nyhetsblad stort afbräck.
Detta sällskap hade, efter hvad det påstods, redan
försäkrat sig om alla linier längs kusten, med undantag
af den som gick till New, Foundland, hvilken ansågs något
för stor för att man i första hugget skulle våga sig på
den. Så stod saken, då den kom till pressföreningens
kunskap.
Här gälde det beslutsam handling. Pressföreningen
beslöt att sända ett ombud till verkställande direktören för
New Foundlandlinien och att anhålla att pressen mot
un-derhållningsskyldighet och god betalning måtte få förpakta
den samma på vissa år.
Direktören trodde först icke sina öron; det var ju i
och för sig en stor affär: en linie med en utsträckning
af nio hundra engelska mil längs en stormig kust, utsatt
för Atlantens orkaner och för tunga snöfall. Men när
han fann att det var allvar, sammankallade han samma
afton direktionen och hon beslöt att på fem års tid, eller
till dess oceankabeln blifvit lagd, öfverlåta den i fråga
varande linien åt New York Associated Press, en
öfverens-kommelse, hvilken vitnar lika mycket om pressens tro på
sin egen administrativa förmåga som om bolagets tro på dess
ekonomiska framtid[1].
Pressen hade visat, att den icke var en oförfaren och
försagd ungdom, som utan vidare lät plocka sig. Det
stora monopolbolaget öppnade underhandlingar och det
hotande kriget bilades genom ett fredsfördrag, i hvilket
pressen vann billiga och lämpliga vilkor.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
