Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Annonsernas guldsand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cle nära nog så många och så långa annonser som en
affärsman önskade. Detta fortfor till början af femtiotalet.
Då förändrades vilkoren derhän, att sagda pris endast
berättigade till tio rader om dagen. Men den tillfälliga
annonseringen försummades af dessa tidningsmän ur den
gamla skolan.
När den »oberoende» pressen började att söka grunda
sin ekonomiska sjelfständighet på annonsafgifter, var det här
såsom öfveralt The Herald som gick i spetsen. Denna
tidning lemnade inom kort aldrig några årsackord, träffade
icke en gång öfverenskommelse om nedsatt pris vid ett
större antal gånger. Hvarje annons måste i tidningens
räkenskaps- och annonsbyråar kontant betalas enligt gängse
pris. Alla annonser ordnades ytterst systematiskt, så att
man utan minsta svårighet kunde återfinna dem äfven när
de uppgingo till ett antal af flere hundra, ja, tusen, och
upptogo, såsom någon gång händt, ända till sextio fintryckta
spalter.
För att bereda nödigt utrymme eller rättare för att
spara med utrymmet har The Herald dessutom liksom några
andra af de större tidningarna frånsagt sig införandet af
träsnitt eller stora fetstilar.
Mr Bonner, den bekante egaren af The New York
Ledger, anhöll en gång om införandet i The Herald af en
annons med stora stilar.
»Omöjligt», svarade mr Bennett.
»Men liar ni något emot att min annons upprepas
gång på gång i en hel spalt?»
»Nej, det går för sig», lydde svaret.
Emellertid fann mr Bennett efter ett par nummer, att
att han på detta sätt dock gaf mr Bonner ett slags frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
