- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
34

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(Detta sätt, att, stående i båtens akter, skjutsa sig uppemot
strömmen, kalla$ på Elfdals-målet att ”skåta” sig fram ~
och sjelfva stången, hvarmed det verkställes, heter ”skåtaan .”)
Mot middagstiden uppnådde jag och gjorde äfven besök ’
i socknens pr estgård, Kyrkeéok Ett godt q var ter för en
hungrig själ. 1

Detta är. ett af’de få ställen i öfra ElfdaJen, de$. man,
ehuru med ringa framgång, försökt plantering af fruktträd.
När kyrkoherden första gången hemförde några
apel-telnin-gar från en Carlstadsmarknad, visste folket härikring ej
annat namn att beteckna dessa med än ”marlens-trd’n”, (träd,
komna från marknaden,) och sjelfva frukten kallades först
”martens-äpplen” och sedermera ”apel-dpplen”, till skillnad
från potatisen eller jordäpplena.

Bland de nya bekantskaper, jag här fick, var en liten
pilt vid namn Sem, 6n man häftig sexåring, som gick och
slamrade med en stor sabel. Han sade sig med tiden skola
bli krigsman, ’ OGh kunde från början till slut korrekt
uppläsa ”Kung Carl den unga bjelte”, hvarunder sabeln
merän-dels i luften beskref mer än ett väldigt bugg. ”Om du
inte blefvé större än du nu är”, sporde jag pilten an, ”hur
skulle du då kunna reda dej mot de stora soldaterna?” —
”Jo”, svarade Sem, ”jag skulle hugga å’ (dom jemnt efter
knäna, så blefve di inte större än jag.”

Vägen förbi Kyrkebol är en af de täckaste i Elfdalen.
Löfskogen, ofta tät sopa en berså, breder sitt gröna hvalf
öfvér vandrarens hufvud, men visar honom ändå der och
hvar genom en uthuggning,^huru elfven vandrar sin gång i
grannskapet. På motsatta hållet har resenären deremot ett
brant berg vid sidan, och det så nära, att han blott
be-höfver utsträcka sin hand, för att nå det — en beqväm
anordning, när han under sommardagens qväJm vill’
vederqvic-ka sig ur de friska källsprången, hvilka här så ofta qvälla
fram ur hårda klippen. Détta allt oaktadt har dock Kyrke*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:13:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amwermland/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free