- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
53

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om Julen har man den märkvärdiga seden, att midt
Öfver gödselstacken uppresa ett halmklädt trädkors,
utpyn-tadt med en’mängd färgade lappar i form af kors och
hjer-tan, m. m.

Väggohyra fördrifves på så sätt, att två
Mnämndekar-tar" uppsäga vägglössen, (alldeles på samma sätt som med
hyresgäster är Öflfgt,) och gå derpå sina färde. Ingen för
under denna förrättning skratta; ty då "sitta hyresgästerna
i orubbadt bo."

Allt detta är för Dalbyboen riktiga trosartiklar, dem
han i allmänhet lika litet betviflar som satserna i
religions-läran. Men har man här gammaldags vidskepelse, så
besit-tar man ock gammaldags hurtighet och lefhadsfriskhet. I
skogen, vid timmerflötning eller under trägna båtfärder på
Klaran bildas härdiga, senfulla män. Ej heller klemas med
de unga qvinnorna — de sändas tidigt ur hemmet, att på
egen hand sköta sig uppe i sätran.

För annan vallgång nyttjas ock "gällaregutar".
Vallhjonet, det må vara gut eller jänta, går alltid väl rustadt åt
skogen. På ryggen bäres den så kallade "linan", ett
näf-verskrin, i flerfaldiga fasoner utskuret och prydt med färgade
lappar och kråkguld; vid sidan hänger /’tleljilaekan” % en
väska, bunden af spunnet kosvanshår, i hvilken man
förvarar en beredning af mjöl och salt, ”tletji”*), den man
begagnar, för att locka kreaturen med sig. För
hvarjejianda-behof medföres ock en liten händyxa, "nåt-yxan" kallad.

Uppe vid fäboden äro ”gäller-jäntorna” visserligen
Ungt skilda från de sina, (kanske ofta flera mil,) men de
lida också icke af en sjuklig sentimentalitet, och med Gud
i hågen lefva de gladt sin dag äfven i ödemarken. De bo
vanligen två och två tillsammans i den lilla boden med sitt
anspråkslösa amöblemang — ett bord, en lucka som gardin
för gluggen eller fönstret, (hvilket sednare, der det finnes,

*) Sletji batyder hir också slicka. ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:13:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amwermland/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free