- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
67

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blickar. Deremat stod oss regnat bi och snara r^ till- än
aftogb Så kommo vi genom den ödsliga trakten, der blott
ett par säterbodar på bela fem fjerdings vigen voro synliga,
till Lctaf&ré bruk, det nordligaste i Wermland. Hjertligt
blef hir emot tagandei; ty bruksförvaltaren var en gammal
god vän, och hfir måste v&r skjuts alltså affär das.

Efter intagen middag beslöts genast en utflykt i
omnejden, synneriigast för att besöka en närbelägen sätervall, der
en stor utsigt var att bjuda på.

Ännu låg det ett tjockt töcken öfver trakten, att man
ej rätt kunde uppfatta Letafors’belägenhet. Så mycket
märktea dock redan, att flera bergåsar, nederst skogbeklfldda, men
ofrsntill blott höljda af en öppen gräsmatta, höjde sig
deromkring. Till en af dessa böjder, LeUeråsen, gick nu
vandringen. Hundar medtogos ocb gevär, laddadt, med kula,
emedan björnar under vägen lätt kunde anträffas. Någon
sådan kom dock icke i vår väg; men emellertid fortfor
töcknet, och först när vi nått böjden af Letteråsen, låg dimman
ändtligen under oss och häruppe var luften ren och klar.
Letteråsens hjessa utgöres af en grön, saftig äng, och på
denna stodo vej mindre än 4 k 5 säterbodar på föga afstånd
från hvarandra* Vi stego in i den närmast belägna. Två
kullor voro derinne, den ena ful, den andra af angenämaste
täckhet. Den sednare, som hette Ingegerd, men gerna
kunnat beta Ingeberg, bjöd oss .vänligt att sitta ned, och kom
derefter beskäftigt fram med en skål mjölk.

Man blir icke alltid så väl emottagen, särdeles om
man är obekant, och det bänder då ofta att säterjäntan, midt
för främlingens näsa, slår dörren till. . . .

Men derute bar det nu allt mer och mer klarnat upp,
och vi måste,skynda oss att taga landskapet i ögonsigte. Vi
träda alltså åter utom sätran.

Himlen’ står högblå öfver våra hufvuden; men emot
dälderna vältra sig dimmorna lustigt ned — floder med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:13:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amwermland/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free