- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
69

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

björn och elg gå hemmastadda omkring vid myra och sjö.

Den, som är besvärad af stora verldens hvimmel, må
komma hit; ty här kan han få gå i fred — åtminstone för
menhiskor. ’

Vi gingo deremot alltjemnt och funderade på, om icke
någon gråbrun nalle i ettdera ögonblicket skulle skymta
fyam ur sitt gömsle; men någon sådan, hvarken sågo eller
hörde vi. — Men tyst! hvad var det för ett rasslande
buller der söder om vägen? Ljudet blir allt tydligare och
tydligare. — Det är blott Midsfcogselfven, som i strid fart ilar
öfver en grund och stenig botten. I denna fingo Vi nu ett
stycke bortåt ett slags sällskap — ej otrefligt i den för
öl-rigt så stumma naturen, der, * åtminstone för närvarande, ej
en fågei slog sin drill. Så uppnådde vi omsider rikslinjen,’
midtför M i dskogsbergets norra sluttning, och uppstämmande
|en bekanta ”Du Norge ær et herrligt Land”, beträdde vi,
glade, brödrarikets mark. Det var på sjelfva den Tjugonde
Juli — Margaretas dag. -

Vi stodo vid norrska gränséfi och just der afbröts
landsvägen helt tvert. Norrmännen sägas nemligen frukta
beqvä-ma kommunikationer de begge länderna emellan. De
kunna måhända en dag komma i delo med sina pvenska
"bröder”, särdeles om de Vid något lägligt tillfälle söka afslita
de svaga band, som hålla nationerna tillsammans. Den som
ur Finnbygden vill fara vesterut i grannriket, får alltså
bereda sig på stora svårigheter. På en högst klen väg eller
rättare skogsstig anländer man först till Værmundstorp, ett
litet Finnhemman, der man från vilda skogen plötsligen
träder ut i en täckt leende trakt. I den vida dal, som här
på en gång öppnar sig för vandraren, ligger den blåögda

Værmunden––-en långsmal sjö, som i flera bugter går i

nordvest åt Glotamen till. fin sakta sluttande strandängd^
omslutér déri — öppna, glada fält med byar och grönskande
tegar; men utomkring stå luftiga, blåskimrande berg. Äm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:13:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amwermland/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free