- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
70

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nar nian sig vidare infit Giommens elfdal, far man ifrän
Værmundstorp hela sjön utefter, och landstiger sedan i en
öiie tvärni laskog. Der går sedermera vägen tversöfver
Flisan, (en af Glommens bifloder,) men ej på bro, utan Öfver
ett svårt vad. Ditåt hade vi Önskat utsträcka vår vandring,
men ingen båt fanns för närvarande att tillgå, och vi
anträdde der fö re snart återtåget. Hela vår vandring i
grannriket hade sålunda ej blifvit vidlyftigare än på sin höjd en
knapp ”näfverskomil" *).

Frampå eftermiddagen voro vi redan på nytt i
Djekne-liden ho* vår Öfversteprest,

Här $ågo vi följande morgon socknens nattvardsbarn
församlade, och hörde jag då för första gången Finska talas
— ett distinkt, välljudande språk. Barnen voro äfven
sångkunniga och afsjöngö flera både svenska, norrska och danska
stycken — af sednare slaget Vien bekanta: ”Længe var No^
dens mægtige Stamme’ spialted i trende.” — På få ställen
i vårt land lär man få höra allmogens, barn uttrycka sig på
sa många tungomål. Snart kommer väl också
”Marseljä-sen” hit. %

Men vi lemna bär både den franska sången och barnen
i Finnskog. Från Djekneliden och dess interessanta pastor
togs snart farväl, hvorefter ett nytt besök för ett par dagar
gjordes på LeUibra. Derifrån vände vi sedan åt Elfdalen
tillbaka, hvarvid två vänner från stället följd# oss ett godt
stycke på vägen. Men snart hade vi på allvar räcki dean
handen till afsked — och’ nu gingo vi åter ensamma i den
tysta, allvarliga skogen — de sista fjäten i Finnbygden.

Ännu en gång stodo vi på höjden af Holmberget.
Elf*) I dessa nejder, der vägen ej är uppmätt, beräknar man dess längd
på ttenne temiigen egna sätt. Mel» påtager »ntinget ett par »y»
oäfverskbr och går med dem till dess de htista sönder, då maa
* ’ säges ba tillryggalaggt en ”a ä fre r sk o mil”, eller ock påtänder
man ett bluss (^Ryodel”) ock går dermed framåt till dess det är
utbrnaaet; då mas kat den st kallade *Xy ndelmtlen” giften. •

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:13:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amwermland/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free