- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
74

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De erhöl lo det ock; men när Finnarne frampå natten
somnat, Ödelädes de af sina gäster.

’ Slagtaredalen är en smal dalgång, genomströmmad af
én bäck ’oöh sträckande sig vid pa§s J mil i norr och
söder, Med sjön Dypen i norr samt fiorangsberget i öster
och Skrockerberget i vester tyckes denna plats för de flykt ige
Finnarne ha varit den allra yppersta tillflyktsort. Vi gingo
hela dalen i ända, noga undersökande* om några spår efter
fordna boningar möjligen vore att finna. Det enda, ! som
härunder väckte uppmärksamheten, var en liten upphöjning
å en större öppen plan, der vid gräfqing anträffades några
stenar, lagda i bågform, ocb mellan dessa en samling kol.
Men huruvida derföre någon bostad här stått, är högst ovisst;
ty, som bekant är, brukade man fordom, när vid rågångar
stenrösen uppsattes, först elda under dessa, till ett
kännemärke vid möjligen uppkommande egotvister.

Då vi återkommo till Borangen, hade man ändtligen
anländt med häst, och nu afreste jag ofördröjligen åt Höljes.
En brunögd Finnpiga skötte tömmarne.

Vägen åt norra Finnskoga gick bokstäfligen öfver stock
och sten. Än lfigo grofva tallröttor deröfver, än var det en
klipphäll eller stora lösa kullerstenar, som togo hand om
kärrhjulen; på ett ställe hotade en vattenfylld grop, eller
rättare dam, att uppsluka b&de häst och åkdon; på1 ett
annat återigen beredde Unga, oändliga kafvalbrear iden arma
resenären en den mest uppskakande motion; — » fl ond
sagdt, det var en vägy der man i hvarje ögonblick väntade,
att själ och kropp skulle ta farväl af hvarandra.

Den första gård vi under vår färd anträffade* var
JImn-gen ett ékogshemman vid sjön af samma namn. Klockan
var nu redan 2 på eftermiddagen och vi vöro htt* ej mer
än halfvägs till Höljes* Det fanna således. ingen förhoppning
att uppnå sistnämnde ort/ innan kyrkfolket derifrån rednn
gått sina färda. Dessutom huru skuUa det ha varit möjligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:13:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amwermland/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free