- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
76

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skogen. Derefter kom ordningen till sägner och andra
märkvärdigheter, då flera ålderstigna välvilligt gingo mig
tillhanda med upplysningar. Härunder lyckades jag äfven få
fram ur sitt gömsle ett gammalt mangelträd, fullskuret med
runor, det jag äfven för billigt pris fick inköpa. Försedd
med denna trofé fortsatte jag resan mot Djeknelidens
prest-gård, dit jag dock först i solnedgången anlände;; större
delen af återfärden från Rangen hade jag nemligen färdats till
fots, sedan jag kommit underfund med, att detta — på den
landsväg man här bestod — bereder en större hvila än att
åka. Men sednare än jag anlände Pastorn på stället,
hvilken i sällskap med en landtmätare först vid midnatten
återkom från gudstjensten i Höljes. Af dessa Herrar och mig
uppstämdes straxt en trio om dåliga vägar och dito Länsmän.

, Följande dag gjordes en promenad utåt prestgårdens
ägor, förnämligast till en myr, som der för närvarande var
under odling. Här gick Paåtorn dagligen som en ifrig
deltagare i arbetet; ty i denna bygd måste sjelfva preston
träla.i sitt anletes svett, om han någorlunda skall kunna
berga sig. H varje kall har sin tunga här i verlden.
Prelaten i det af mjölk och honung flytande pastoratet går ofta
tyngd af vällefnadens börda, medan kapellpredikanten i en
mager Finnmark tryckes af mödornas och försakelsens.

Sedan jag mer än ett dygn hvilat ut efter den
rådbråkande* resan åt Rangen, stod jag åter redo till en-vandring,
denna gång åt norrska gränsen till. Min* färd gick först
förbi Wålberget, ett magert törp långt upp i skogen. Bet
var ändå rätt grönt öcb vackert deruppe, och för tillfället
sågs till och med en, viss belåtenhet på det fattiga ffolkets
anleten. Man hade nemligen just i dag fått en hel mängd
svrgräsmjöl mälet, och var sålunda åtminstdne till eit liten
tid ej alldeles brödlös. Man hade också rätt godt vatten i
en klar källa invid gården — således både vatten och i bröd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:13:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amwermland/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free