- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
78

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

många speciedaler i säden/’ — Men sonen hade af én slump

påträffat penningarne ocb tröstade nu fadren med att de so*
ro i godt förvar.

Utom gubben i Kanaanstorp tycktes flera af
Hjerpelids-boerna vara yälbergade; men i kringliggande skogstorp var
det fattiga folket sä mycket talrikare., Dessa backstugusittare
eller ”husfolk” säg jag oupphörligt gä ut och in hos de
bättre lottade, der matmodern alltid helsade dem välkomna
och vanligen bjöd dem plats längst fram i stugan. Utan
traktering gick sedan ingen derifrån.

När jag lemqade Hjerpeliden, hade jag till vägvisare
en gammal pratsjuk q vinsperson, som skulle föra mig till
Midskogen på en alldeles förträfflig genväg. Denna
expedition aflopp emedlertid ganska snöpligt ; ty’först trasslade vi
oss in i ett vindfälle, att vi med möda kommo ut igen,
ooh derefter måste vi två särskilda gånger vända om vid en
djup myr, hvilken helt tvert afbröt den redan förut nog
osynliga gångstigen. Härunder svor och bedyrade
ffhnkärin-gen oupphörligt, att vi bestämdt gingo rätta vägen. Slutat
blef det, att vi fingo taga en omväg åt Wålberget. Jag fick
sålunda återse det fattiga folket, som jag på vägen från
prostgården besökt.

Närmaste trakten härifrån åt Midskogen var rätt
angenäm — en täck ängsmark med blommor och löfträd. På
en öppen plan sågo vi här några stenar kastade i en hög,
påminnande om de så kallade bål eller ”värp”, med hvilke
man i vissa orter plägar beteckna en plats, der något
sjelf-mord eller annan vådlig händelse timat. På tillfrågan om
det, vi bär sågo, innebar någon sådan betydelse, upplyste
mig kdsagerskan, att tvehne barn här för ej längesedan
blifvit ihjälslagna af åskan. ,

Medan vi härom ännu samspråkade, sågs der i dälden
nedom oss en gosse och en flicka på ängen; men- så snart
dessa blefvo oss varse, sprungo de skyndsamt in i ett när-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:13:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amwermland/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free