- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
99

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

också* hvarföre doter min sprang, och bad mej s»ja henne, att
det iikte var farligt. Bu af de små klapps’ han på hafv’et
ocb sad’: Gud välsigne dej, barn lilla, du ftr fafrlös du! —
Och dermed kände han med händerna i begge rockfickorna;
— och det trer jag säkert, att hade han sjelf haft, så hade
han visst gett flicka’ mi’ några styfver.”

Om sin egen person hade den berättande egentligen
blott att« säga, det hon nu tyckte sig ha lefvat bra länge.
Fyratioåtta barn, barnbarn och barnbarnsbarn hade hon
lemnat efter sig. ”Hvad ska’ bli af alla dessa ?” utbrast
gumman slutligen. — ”Ahjo” — inföll här hennes sonhustru —
”verlden är vid»” — ”Ja, verlden är vid,” återtog den
gamla, ”men himmelen ä’ ändå vidare, om yi orka tjena oss dit!”

Från N erkel and och den åldriga mor Maja gick jag att
besöka andra ålderstigna här i ’ grannskapet. Tätt utmed
riMinjen styrdes då kosan mot det i sydvest belägna
Kärret, också ett torp under M i tandersfors. Vägen dit borde
egentligen kallas en häck; åtminstone forsade mig vattnet
der alitjemt kring fötterna, att mina skodon inom kort
be-funno sig i det mest ömkliga skick. Men en så obetydlig
olägenhet förglömdes snart, då man på det ställe, jag kom
att besöka* åter hade sina sägner att bestå. En af männen
i Kärret visste också att förtälja om Bogens första
bebyggande, och äfven han uppgaf att den förste kolonisten hette
Grals. Denna eller någon annan af de första nybyggarne
hade rymt från Finland, emedan han der ej fick gifta sig
med den han ville. Men kärestan följde honom hit, och
hade de här tre barn tillsammans innan någon af dessa
blif-vit kristnad; ty ”hvarken kors, kyrka eller öfverhet” fanns
på den tiden närmare än i Örebro. Då de förrymda
ändtii-gen begåfvo sig tillbaka till Finland, för att vigas och. få
de tre barnen kristnade, var den äldste af gossarne så stor,
att han var skjutspojke.

Ännu en version af berättelsen om förste Finnen i Bo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwermland/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free