Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ah!” — svarade flickan — ”jag tahler Anna i nota.” —
Nå, hvad vill det sAga då? — ”Jo, när an tahler utan å’
tAnka sej för, så hiir dä9 så der rart!”
1 Bogen eller det angränsande Grunnarskog fanns døt
en man, som, efter att förut å annor ort ha idkat studier,
numera sysselsatte sig med barns undervisning. Af här
befintliga ståndspersoner hade denne blåfvft kallad kandidaten.
Detta hade Afven folket tagit reda på, och nu titulerades
skolmästaren af dem först ”kommedaten” och slutligen
”ka-meraten”.
Här sluta vi med språk-anekdøterna; ty resan måste
fortsättas. Och nu, du vänliga prestgård i den lilla
Finn-församlingen; tag här mrtt hjertliga farväl!
Din gästfria dörr öppnas troligen aldrig’ mer for denne
vandrare; men nog minnes han länge din stilla nejd och
dina innevånare, så enkla och så välvilligt glada!
Nu går forden mot norr utefter den nya väg, som på
vestra höjdsluttningen genom en angenäm löfskog slingrar
sig fram emot Norrska gränsen. Nedanför i dalen ligga
kyrka och prestgård redan bakom oss; men här och der
framskymtar ännu mellan träden någon liten del af elfven,
och vi se der nu Afven den förr omtalade prestgårdskärnen.
På den gungar en båt sakta fram; en man sitter deri. Bet
är Bogens pastor, som redan är ute på fiske. Yi ropa
benom an; han hör oss och svarar. Ännu ett farväl — och
vi skiljas. Skogen drar sig åter tätt ihop, men glesnar
snart på nytt; och nu gå vi fram på en brun ljunghed. 1
öster står tallskogen dyster och blek: ditåt Ha vi LekvaUitefs
Finnskog — låtom oss skynda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
