- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
131

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

djupt nedanom den, sjön Mangen med höga bergsbygder och
Finntorp å motsatta stranden. .

HSrifrån uppnåddes snart Fr iderot* bruk, i ett instängdt,
men ändå temligen täckt läge vid Treensjön. Jag gick det
förbi och kom öfver öppna böjder till Nysätra bondgård,
der ett otrefligåre nattqvarter erhölls.

För detta ficks dock en rik ersättning i Bortan, det
ställe, jag under dagens vandring först besökte — en ort
med leende både menniskor och omgifningar.

Daniel hette en femtioårig, talför man, som härifrån
sjelfvilligt gjorde mig sällskap ett godt stycke vesterut. Vår
väg gick än i täcka löfskogsängar, än genom gräsrika,
sällsynt sköna dalar. Härunder hvälfde sig samtalet kring
hvar-jehanda ämnen/och så föll talet äfven på trollen. Som
bevis på dessas verkliga tillvaro berättade Daniel då följande
tilldragelse, hvilken, som man finner, har mycken likhet
med dylika sägner å annor ort.

”1 Bortan gick en gång en bonde vid sin kornåker och
såg huru säden var fullmogen och färdig att skäras. ”Om
jag hade denne skuren i morgon bittida, ville jag ge till
min bästa ko,” sade bonden. Morgonen derpå var säden
aftagen, men kon också borta. Man hade under natten hört
arbetet pågå och följande ord ropas:

”Bitt å’ gör bandf
‘ Du lille Gårvandl”

”Det der tycks allt liksom det skulle ha varit troll”
tillade här berättaren, ”oeh de mins till och med hvad leta *)
kon hade; den var svart, det ä’ rent säkert det.”

Min hederliga följesven - förde .mig ofta från sjelfva
vägen in i vilda skogen och^ genom trånga bergspass, allt för
genhetens skull. Detta gaf den kära Daniel plötsligen
anledning till en filosofisk betraktelse. **Ä då* inte mårkvår-

Let eller leta = färg, en lem ■ i Dg fråa furuspråket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:13:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/amwermland/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free