- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
5

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

låter det gå åt motsatt håll, men som också då och
då låter höra sitt strängaspe’ ute å elfvens vatten.

Rundtorn bygden draga bergen vanligen sin
luftiga, blå mur; — å dem ser bonden ett eldsken
glimma under nattens mörker. Det lyser der öfver gömd t
gods.

Men i den dunkla skogen, der det hundraåriga
timmerträdet fälles eller der milan brinner i
höstqväl-len, får den ensamme vedhuggaren eller kolaren ett
oväntadt besök af Råanden — »en grann mamsell», af
hvars godtfinnande det ofta beror huru arbetet skall
lyckas. Hon visar sig ock för fiskaren på den ensliga
skogssjön, för jägaren i vilda marken; för vfallhjonet ute
å fäbodvallen. Vid bergshöjden, hvars innandöme tros
hysa någon dyrhar metall, har råanden äfven sin gång,
och det kommer blott an på dess välbehag, huruvida
man här en dag skall finna en »bror» eller »syster»
till Fahlu grufva.

De talrika utvandringarne M)orde — tyckes det —
snart komma dylika föreställningar att dö ut; men sent
lärer detta åtminstone ske, så länge man i
barndomshemmet ej inhämtat andra läror. Ty likasom man, i
Södern, i fordna lider förde sina penater med sig,
eller, när man lemnade sitt fädernesland, plägade
medtaga en torfva af dess jord, för att ega en rätt liflig
påminnelse derom; så bär äfven Dalkarlen sin
fosterjord med sig — men utan dessa yttre påminnelser —
och hembygdens elfvar, sjöar och berg hägra städse för
hans syn och med dem det lif, han der framlefvat.
Och han må draga hän till Rysslands stepper, till Nord- .
Tysklands eller Seelands rika fält eller till Skottlands
skogshedar och berg — till Dalarne måste han dock,
förr eller sednare, vända åter. Och han kommer och
är — åtminstone i de flesta fall — såsom förr, innan
.han ännu hade sett främmande land och främmande
seder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free