- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
11

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kjol, äfven svart med bred bärd (till denna då alltid
blätt förkläde), samt lifslycke af blått eller randigt
»kalmink». Yfdelslinqingarne äro utsydda med blått
och rödt, hufvudklädet är hvitt och man bär tyskskor
méd »nålrem» och » tuppur» eller toflfsar.
Knifskedo-net är deremot aflagdt, till tecken att arbetet är
in-stäldt, och de sysslolösa häuderna äro klädda i silkes—
stickade sämskskinnshandskar.

Få böndagarne nyttjas svart kjol samt hvit både
hufvud- och halsbeklädnad; vid begrafningar är
förklädet af svaft »rask».

Om vintren nyttjas både kjol och tröja af får—
eller getskinn, hvilka om helgdagarne äro af största
hvithet. Man bär då också alltid blå, invändigt ludna,
silkessömmade handskar.

De unga kullorna äro vidy sin första
nattvardsgång klädda som brudpigor. Endast deras
hufvudbo-nad är olik den, brudpigorna bära? ty den utgöres af
- en hvit mössa eller »hu’khlä» snarlik den hätta, de
som bärn nyttjat.

Då qvihnorna här, likasom i det öfriga Dalarne,
både stora och små, allmänt pryda sig med
fingerringar, kan man ej härutaf skilja de gifta från de ogifta.
Det finnes för detta fall blott ett enda osvikligt
kännemärke; det är de gifta qviqnornas »hatt» *), en hvit,
hårdt stärkt hufvudbonad, snarlik en nattmössa, men
framtill prydd med en minst 4 tum bred spets eller
»knytning», hvilken står långt framom ansigtet och blir
ett lämpligt underlag för gråiklädet.

Barnens förnämsta plagg är äfven i Floda den
vanliga kolten, hvilken här bäres intill fjortonde året.
Vid första påseende har man derigenom ofta svårt att
skilja gossar och flickor åt; men saken är dock
ganska lätt, emedan det är drägtens färg, som utmärker

*) Lima gör dock härifrån ett undantag, hvarom finnes
anfördt, sid. 71.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free