- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
18

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. Fyr-Kistis Visa*).

En visa vill jag sjunga, fastän jag sorgsen gSr
Och ingen vän mig älskar i mina ungdomsär;

Och ensam vill jag vara, sä länge jag här går
Och ingen vill mig hafva; — väl nöjd är jag ändå.

Jag kan ej sjelf omtala — för intet lät’ jag har —*

Och litet mig har glädjat se’n jag ett barn här var.

Och litet mig har glädjat i mina ungdomsår,

Och sämre det har blifvit se’n jag mig iärt förstå.

Jag har då tvenne bröder, dem jag »kärälskat» har,

Den äldste min broder han oss olydig var,

Han helst vill tjena kungen och det hans nöje var,

Jag önskar honom lycka och sjelf han »ymhlin»**) var.

När som jag ser på bergen blå, jag full med tårar står,
Först vill jag tänka på brödren, som ifrån oss skall gå,

Och sedan vill jag tänka uppå de förra år,

Att det är icke nu så, som det har varit då.

Jag gick mig ut i lunden, att höra fåglars sång,

Det glädde mig att höra, jag stannade en stund,

Der alla blad och blommor väl blomstrade dom var,

Men utaf all slags färgor väl målade dom var.

Jag ser på ädla blommor och på de blader grön,

Som rinna ut ur jorden och springa upp i knopp;

När blomman ståndar mogen, snart blir hon tagen opp.

Så är det ock med lifvet inom en tid så kort.

Nu slutar jag min visa, nu ändrar jag min sång,

Den visan, jag vill sjunga, hon är visst inte lång;

Jag tycker så det vara, som det i visan står,

Jag kan ej mer uttala; ty jag ej mer förstår.

Om någon är som veta vill hvem visan hafver gjort,

Så är det Kistin Érsdotter i Björbo och i Holn,

Den visan har jag diktat uti min ängslighet,

1 visan får ni höra jag inte något vet.

*) Melodien är alldeles lik den, i »En Majdag i Värend»
förekommande.

**) Ömklig, beklagansvärd.

i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free