- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
27

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Landsvägen i Lima är ej särdeles bred, så att
det just kunde vara riskabelt att med större ekipager
der färdas fram; men han är dock ojemförligt bättre
än den, som följer Klarelfven åt. Det är också en
betydlig skillnad mellan vestra Dalelfvens och Klarans
strandbygder. Vid öfra Klarelfven stupar ofta hela den
angränsande landtböjden nästan lodrätt ned emot
strömmen, så att man der måst lägga vägen öfver de
brantaste åsar, då den deremot vid Dalelfven vanligen
går öfver en jemn mark, högst sällan afbruten af någon
mindre backe.

Som det ej var meningen, att för närvarande göra
något längre uppehåll inom Lima socken, for jag om
det gamla ruckle, som här bär namn, heder och
värdighet af prestgård, samt uppnådde så, i det herrligaste
väder, Transtrands församling. En skön bygd, der
elf-ven går fram i dalens midt, merendels mellan byar och
täcka löfskogskuHar och med de höga fjellen i
bakgrunden.

Gudskin heter här en gård, der man från en
liten höjd har en den vackraste tafla framför sig. Jag
skulle vilja tolka detta ställes namn som Gudssken —
ett återsken af Guds herrlighet.

Mot aftonen såg jag till venster en större
hvit-menad kyrka belt nära elfkanten, och straxt bortom
den tog jag af ifrån stora vägen, hvilken under den nära
femton mils långa färden alltjemnt gått öster om
floden, och for nu vesterut öfver en bro, som utvisade,
att Dalelfven äfven i detta sitt öfre lopp har en
tem-ligen ansenlig bredd.

Midt framför mig öppnade nu en grön allé sin
vänliga famn — vänlig, emedan den förde till ett
fredligt bo, till enkla hjertliga menniskor. Jag befann mig
nemligen vid Transtrands prestgård, hvars rödmålade
byggnader lågo der så inbjudande, i skygd af det straxt
uppom gården uppstigande 5,000 fot höga Hemfjellct.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free