- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
29

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var ej långt lidet på formiddagen, då jag nu
mellan Wölderås och Berga upphanns af en ung man
med matsäck på ryggen. Denne var särdeles pratsam
och hade tydligen redan tagit väl mycket till bästa i
likhet med flera andra hans sockenboer, dem jag
tidigare träffat.

Så snart han fick höra att jag ämnade besöka
Sählen, lät han straxt förstå att han läst både Gustaf
Wasas och Erik den fjortondes krönikor samt att han
ganska väl kände till Sählen och det ställe, der kung
Gösta uppehållit sig.

Mannen behagade mig emellertid ej synnerligen och
jag sökte derfor vid första möjliga tillfälle komma ifrån
honom. Första försöket härmed gjordes vid Åten,
mil ifrån kyrkan, der jag gick iu till en af åbocrna,
för att erhålla underrättelser om trakten och dess
märkvärdigheter, ifall några sådane funnos.

Med anledning häraf visade man mig, mellan de
två nordligaste gårdarne i byn, eu s. k. »hedningehög».
Denna ligger på en höjd, straxt öster om landsvägen
och håller invid basen, vid pass 70 alnar i vidd. Man
har här anställt gräfning, hvilken först blifvit föranledd
derutaf, att man öfverst på högen tyckt sig se ett
silf-verskåp. Som vanligt hade undersökningen äfven här
försiggått på det sätt, att man först öppnat högen
of-vantill. Men den myckna sten, man dervid stött på,
tyckes ha afskräckt skattgräfvarne ifrån att här gå
särdeles långt på djupet. Intet slags fynd, ej ens af kol,
vet man här att omförmäla.

När jag lemnade Åsen, kom min oombedde
reskamrat åter till mig; ty han hade, oaktadt jag bedt
honom gå förut, ändock inväntat mig.

Vägen ifrån Åsen uppåt Långstrand leder genom
en af de mest förtjusande nejder. Vandraren gick här
fram på en löfbeväxt sluttning, nedanför hvilken elfven
ilade fram mellan gröna fält, der, å motsatta stranden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free