- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
41

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fursten syntes vare i nedgående och der dén sedan
först började stråla rätt klart!

Vår farkost gnngade åter bort på Dalelfvens bölja
— ilade bän mellan gröna, löfrika stränder, till dess vi
uppnådde deo för sina talrika bostäder så kallade
ttadtn samt Vestra Långstrand. I sistnämnde by var
jag uppe hos en bonde, som bjöd på två sorters vin.

Slutet af återfärden till Transtrands prestgård
verkställdes till fots på den täcka strandvägen vester om
elfven.

Utom denna särdeles angenäma promenad har
prestgården äfven en, dermed jemförlig, söderut åt
Mor-nät Bolen.

Äfven ditåt gjorde jag, kort efter min återkomst,
en utflykt och besökte då under vägen en åttiårig
gubbe, med hvilken jag länge samspråkade om både
ett och annat. Denne åldring var en af dem, som
ännu visste att berätta om Kung Gösta och dennes
vistande i Sählen. »Det var då Dansken var här
under Kristian Tyrann», — sade gubben, — »hela
Sverige var då intaget utom Dalorten. Allt krutet var
slut och dörföre fingo de ta’ dalpiln tillbaka igen.
Kristian hade skrifvit hem, att han nu hade tagit hela
kalfven, utom rumpan; men då svarte de honom, att
han skulle akta sig lor rumpan — menande både han
och de härmed intet annat än Dalarne. Men
Dalkar-larne stodo på sig den gången, och Gud var med dem.»
Medan den gamle berättade detta, såg jag några tårar
tillra ned på hans affallna kinder — en gärd af
fosterlandskärlek, mera värd än de grannaste rökoffer från
vältaliga läppar.

Från detta ämne kommo vi snart in på
närvarande tidsförhållanden och blef dervid äfven taladt om
vår hufvudstad.

»Di har föll många körttjer (kyrkor) i
Stockholm?» — tillsporde mig gubben och tillade; när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free