- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
49

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Äfven biribitaflan är ej främmande i socknen och
fyra sådane funnos samtidigt ander 1853 års sommar.

En bonde vann här en afton på spel 700 R:dr;
en annan tappade ölyer 1,000 R:dr, och då denne
efter en sådan förlast ej egde qvar mer än ett par
tjugufyraskillingsstycken, gick han utom stugan och
kastade dessa öfver taket.

Sistnämnde bonde yttrade vid något tillfälle med
anledning af hundraettspelet: »när barnen bli’ så stora,
att de kunna räkna till två, tre, fyra, då ska’ jag lära
dem spela kort, för det är bästa sättet att lära dem
räkna.»

Men icke nog med att man så ifrigt sysselsätter
sig med spelet der hemma; man gör äfven resor till
långt aflägsna marknader eller andra platser, der detta
nöje kan få öfvas. Ja, det har under de sednaste
åren till och med varit exempel på, att en och annan
af dessa vanslägtade dannemän på Hedemora marknad,
ena dagen, i herredrägt, sutit vid herremännens
spelbord, men, den andra, som bönder, skött korten eller
tärningarne bland sina likar.

Det är emellertid icke blott i spel man visar sig
så ofverdådig; äfven i flera andra hänseenden råder ett
märkbart begär att lefva på stor fot — särdeles i
Transtrand, der man blifvit mer införlifvad med
Norrmännens vanor. Man kläder sig sålunda här allt
kostsammare och bygger sig allt större hus, hvilka
invändigt prunka med både granna och dyra tapeter och
der man skrytsamt vet att visa ett ofta ganska rikt
bohag.

Ehuru Limaboen i allmänhet med mycken
stolthet ser hvarje s. k. »utbydje», (utom hans bygd
boende), visar han dock främlingen gerna gästfrihet, dervid
han då ingalunda försmår att ställa sin välmåga i
ljusaste dager. Berättaren^ blef sålunda i mer än en gård
bjuden på både bakelser och vin, och på ett ställe

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free