- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
61

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vägen dit var en af de sämsta man kan befara.
Ty blott stycktals kande man bär skönja ett tecken
till gängstig; men merendels voro stora vindfällen att
öfverstiga, djupa mossar att genomvada eller kolossala
stenrös att pröfva benens styrka på.

Närmast bruket hade man ändtligen en fast och
temligen jernn gångstig mellan magra tallungar och
bland dessa reste sig bär ocb der en mängd svarta,
på midten afhuggna trädstammar, som passande
minnesvårdar öfver skogsödarne.

När vi omsider geuomvandrat skogen, bade vi en
liten elf framför oss, lånade i en närbelägen koja en
ekstock och kommo, sedan vi flera gånger varit nära
att fastna på en och annan sandbank, öfver till
motsatta stranden. Det var Ufån vi sålunda öfverfarit och
.befunno vi oss härefter inne på Wermlandssidan och
helt nära Ufvanå.

Detta ställe har i sanning fått ett passande namn,
och huru man här än ser sig om, blir det en ren
omöjlighet, att upptäcka någon vacker vy.

Tallskog och sand — sand och tallskog hvart man
vänder sig, och slutligen den af stora bankar till
hälften igengrundade Ufån.

Allmogen kallar stället Piteå för dess aflägsenhets

skull.

Jag träffade här brukets inspektor och bokhållare,
i en person, och blef af honom bjuden på middag, den
vi också under mycken munterhet intogo. Min unga
värd klagade mycket öfver matlagningen på stället,
hvilken var den mest bakvända man kunde tänka sig. Så
hade t. ex. hans hushållerska nu gifvit oss gädda till
förrätt, men denna så hårdt kokt, att den var nästan
brun och torr som en trädsticka, och derjemte tillagad
med mjölksås. Denna slags sås använda dessa kokerskor
i Finnskogen med stor förkärlek till och med till ffigel—
och annan stek. — Jag fick sjelf redan följande dag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free