- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
70

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rödfrusna blåbärsriset utmed vägen och derefter
slutligen hela gångstigen fullsnöad, mångenstädes till flera
tums djup.

Så uppnåddes Skärfjellet, der man från den höga
åsen*) har att fröjda sig åt en stor utsigt öfver både
Säfsens och Järna finnmarker. Den förste nybyggaren i
Skärfjellet hette Jugga, hvilken för ett par hundra år
sedan der uppförde en rökstuga. Denne man var så
nidsk, att han tog in ängslogar hvar som helst, då han,
för att få en riktigt god höskörd, med knif afskar
gräset.

Från Skärfjellet drog jag snart vidare genom
skogen, till hemmanet Lakåberg, dit jag, efter en half mils
vandring i snö och vatten, redan tidigt på
eftermiddagen ankom.

Ehuru delta ställe såg föga inbjudande ut, beslöt
jag dock att der stanna öfver natten, isynnerhet som
en landtmätare, hvilken var stadd på förrättningar i
trakten, för närvarande här hade sitt högqvarter.

I afvaktan på dennes ankomst beställde jag mig
middag, hvilken kom att bestå af halfkokt potatis med
kött af den skarpaste sälta. Härefter gick jag ut att
betrakta de närmaste omgifningarne — en tafla,
hvilken just icke var synnerligen egnad att muntra sinnet.
Utomkring de grå stugorna låg marken fläcktals betäckt
.med snö; på ena sidan slod den närbelägna
barrskogen, blekgrön och dyster, och ur de tunga moln, som
öfverailt betäckte himlen, föll ett fint, genomträngande
regn. Jag drog mig sålunda snart in igen, att med
finnarne språka om fordna dagar. Dessa hade
åtskilligt att förtälja — bland annat äfven om ställets namn.

Lakåberget vill säga detsamma som
Mat&äthsber-get och har så blifvit kallad t, emedan de förste ny-

*) Landtäsar kallas här »Manar» — en benämning,
hvilken förekom äfven uppe* i Lima.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free