- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
78

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjö och gick då att taga kätmedam om denna nya,
obekanta nejd. Det var ^sjön Najen ban settt och fann
han der synnerligt behag i trakten, helst han der
trodde sig kunna iå mycket fisk. Emellertid lade ban
sig att bvila på marken och begagnade dervid
matsäcken till hufvudgärd. Han föll då snart i sömn och
drömde derunder, att någon tillsade honom, att »den
som byggde bär och hjelpte folk öfver sjön, skulle bli
en rik man». Per Hackran följde drömmens anvisning,
flyttade hit och byggde första bostaden å Najen; meu
platsen, der han drömt, kallades till en åminnelse
Mat-säcksberget och heter så ännu i dag.

Just som Per hunnit bygga kommo
Ekshärads-bönderna med sin länsman och brände gården i grund.
Hackran gick då till Stockholm, att söka rättvisa.
Hände sig då, att ,en af de första personer, han der
träffade, var den fordne husbonden, Jakob Posse. Denne
var då blind, men kände ändå igen sin betjent på
målet. »Är du nu här igen, jdin gamle skälm?» — sade
han och slog Per på ryggen med sin käpp. »Ja, här
är jag nu, käre herrre!» — svarade denne.

Härefter bar det så till, att Per Hackran på
gatan råkade hitta en penningpung, den han då genast
höll upp i vädret på en käpp. En mängd personer
sade sig då vara egare till fyndet; men vid Pers
uppmaning, att i sådant fall följa med till rådstugan, var
till en början ingen hågad derlill. Ändtligen infann sig
dock en gammal fru, som var redo att gå med till
rådhuset. Denna var också verkligen egarinna till
pen-ningarne, och Per Hackran blef nu tilldömd en
tredjedel af dessa. Men han efterskänkte allt, hvilket hade
den verkan, att han kom i största gunst, fick mer
penningar än han eljest skulle ha bekommit och erhöll
dessutom dom på Ekshäradsboerna och deras länsman.
Denna dom innehöll, att »både länsman och bönder

Diniti7pH hv

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free