- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
79

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle brännas i samma bränder, som voro qvar efter
Hackrans hus.» Härmed vände Finnen hem igen.

När de dömde nu fingo veta hvad Per uträttat i
Stockholm, kommo de genast till honom samt bädo
honom, knäfallande, om näd. Men Per Hackran
svarade dem bara: »Bed Gud och inte mej!» och brydde
sig ej vidare om dem, än att de fingo bygga hans gård
upp igen.

Vid samma tid bodde der i Sundsjön en annan
Finne, hvilken en gäng bjöd Per Hackran till sig pä
kalas. När den sednare derefter skalle gä hem till
Na-jen igen, följde Sundsjöfinnen honom till vägs. Men
Per Hackran blef derunder törstig och lade sig ned
vid en källa, för att dricka. Sundsjöfinnen passade då
på och kastade sig öfver honom, för att fä lifvet ur
honom; ty det förtröt houom att Hackran bodde
alltför nära hans gård eller pä 3 å 4 mils afstånd
der-iftån. Per var dock sä stark, att han orkade resa sig
upp, fastän Sundsjöfinnen läg öfver hans nacke, och
följdes de sedan ät tillbaka till Sundsjöfinnens bostad.

Der åts och söps då i flera dagar; men Hackran
tordes derunder aldrig lägga sig att sofva, och då han
slutligen begaf sig på hemvägen,, skedde detta i största
hemlighet, på det han ej under vägen skulle bli
ihjäl-skjuten.

Per Hackran var förfaseligt stark, och detta kom
han framförallt att visa, när han en gång med sin
hustru gick åt kyrkan (i Ekshärad). Gumman hade
derunder händelsevis kommit att gå något förut, och hörde
Per då plötsligen en björn brumma i hennes
grannskap. Han sprang henne genast till hjelp, körde sin
venstra arm ned i björnens gap och ryckte ut hans
tunga, under det han med tälgknifven i sin högraskar
af honom halsen.

När Hackransgubbeu blef gammal, fingo hans
söner vara hemma och sköta Najen. Sjelf gjorde han dä

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free