- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
88

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

första qvarter mot ett bättre. Det var bos ea besked*
lig gammal man, vid namn Matts, och hans välvilliga
bustrn.

Pä detta ställe hade man åtminstone icke brist
på mat. Den första frukost, man tillagade åt mig,
bestod af palt, fisk, risgrynsgröt och stekt fågel.

Efter en sådan måltid behöfdes motion, och jag
gick alltså med en af bönderna nt att bese byns
åker-falt. Stora slenrös lågo här uppkastade kring de magra
tegarne — föremål, hvilka visserligen föga skulle ha
interesserat dessa förtorkade antiqvarier, som endast
värdera en sak efter dess ålder, men deremot hös
hvarje framåtskridandets vän måste väcka det lifligaste
deltagande — och ett deltagande forenadt med den
djupaste högaktning. Ty dessa stenhopar, så stumma
och döda de än förefalla oss, äro icke just de
lifligaste och mest talande bevis för arbetarnes oerhörda
ansträngningar och försakelser?

Men för att här betrakta en annan sida af saken —
hvad lön bekomma väl dessa idoge män för all deras
svett och möda? — Jo, en skörd, hvilken, äfven då
den är som rikast, befinnes otillräcklig för deras behof.

»Nu få vi köpa säd» — hette det här. — Finge
vi hjelp att odla, kunde vi sälja och lefva som fisken
i vattnet!» »Odlingsbjelp! odlingshjelp!» — se der ett
rop, som är allmänt i hela Finnskogen. Flera
tusendes väl beror derpå!

Det är visst sannt alt välmågan i vestra
Finnmarken är allmännare och större än i mången annan
finnbygd; men låtom oss ej förgäta att åkerbruket
härtill ej lemnar de väsendtligaste bidragen.
Boskapsskötseln gör också sitt till; men allramest skattar väl
skogen — den dyrbara skogen. När derföre denna en
gång tar slut, är det icke då att befara, att en
kommande generation födes endast för tiggarstafven eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free