- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
113

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den, hvarest tydliga marken efter åkrar ännu skola
synas.

Redan före Digerdöden skall här ha bott så
mycket folk, att 15 hästar hade fullt lass, oär man for åt
julottan. Somliga uppgifva ock, att det varit renar, efter
hvilka man då färdats.

Ett annat ställe, som, ungefär vid samma tid,
anses ha varit odladt, är Långsäla fäbodvall, (vid pass 1 xk
mil v. s. v. ifrån Öfver-Malungs kvrka), der man äfven
kan skönja spår efter plogen.

Men sedan Digerdöden här som annorstädes gått
fram, fanns ej vidare en enda menniska qvar på
nyssnämnde ställen.

Ja! i hela det vidsträckta Malung voro då, efter
hvad man allmänt påstår, ej mer än fem bönder i lifvet.

Dessa voro »Sälgåker s-Östen, Carl i Strandom,
Sillerös-Östen, Nockel i Balkom och Stoll i Åsom.»

I deras tid kom der en man vid namn Jdarcus
(förmodligen en Finne) och slog sig ned vester om
Sil-lerö; men denne blef snart åter bortdrifven af
Sillerös-Östen, som var en »mäktig» man, hvitken ifrigt »röjde
och plöjde» samt dervid ibland hade 50 dagkarlar till
hjelp.

Den v bergshöjd, å hvilken nämnde Marcus byggt,
kallas efter honom än i dag Marcusberget.

Längre sträcka sig ej berättelserna om Malungs
forntid, och vi vilja derföre öfvergå till det nu lefvande
slägtet och dess förhållanden.

Vid kyrkan fick jag tillfälle att betrakta denna
menighet i massa och såg jag då att den till större
delen var ett både storväxt och vackert folk.

Att karlarne här ofta sågo verkligen ovanligt stora
ut, kom sig kanske dock mycket af de långa rockar de
buro och hvilkas skört emellanåt kysste hälen. En
vanlig Malungsrock är af skinn, ytterst hvit och med en
lång ull qvarsittande som ett bräm kring hals, häoder,

8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free