Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står så tydligt att läsa om i skriften. Det fins både
skogsrån, sjörån och tomtegubbar, — och det väller
Jo-sefus, som var en Öfverengel i himmelen. Han var der
liksom en öfverste här på jorden; men så börja’ han
tycka om sej sjelf, och det gjorde hans underlydande
ock. Men då bar himmeln dem inte längre, utan då
damp de ner, och de som då kom i sjöar ne, de blef
sjörån; de, som kom i skogen, blef skogsrån, och de,
som föll på tomter blef tomtegubbar.»
Medan vi bärom ännu talade, gingo vi öfver den
s. k. Fagerheden, en smal och hög ås eller »egg», och
här visade mig fader Jouas nu den förut omtalta
-hedsstenen. Derifrån kornmo vi vidare vesterut upp
på en annan skogsås, rätt och slätt Åsen kallad, och
till ett öppet fall, der grå stenhällor slucko fram i
dagen. Dessa kallades » Slihällo», hvilket vill säga så
mycket som urberg, efter den forklaring, gubben gaf
öfver detta ord.
Från Slihällo gingo vi vid pass 50 steg söderut till
stenen med jättespåret uti. Detta igenfanns äfven; men
— såsom gubbeu också anmärkte — måtte det ej ha
varit jättar, som haft så små fötler, som detta
skofor-made spår utvisade.
Det bästa stenen hade att bjuda på, var i stället ’
en stor utsigt, hvars bakgrund på ett par mils afstånd
utgjordes af Finnskogens dunkla, vågiga berg.
Deremel-lan och åsen, der vi befunno oss, utbredde sig den
långväxta, dystra tallskogen, hvilken här och der omslöt
någon naken myr; men närmast sågo vi först, längst till
höger, den täcka sjön Ockern med sina branta
bergsstränder samt, ännu närmare, ån Lemman, söm ur nämnde
sjö strömmade ut och i många bugter ilade oss förbi
medan den sökte sig en väg till den föga aflägsna
Dal-elfven, af hvilken vi äfven, längst till venster, sågo en
smal rand. Genom sina många krökningar bildade
Lemman på élt ställe en lång smal udde och på denna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
