- Project Runeberg -  Vesterdalarne, dess natur, folklif och fornminnen. Under vandringar därstedes tecknade /
139

(1855) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Första aftooen jag inträdde der brann det en
munter brasa i spiseln, och kring denna suto i en halfkrets
sju unga qvinnor, sysslande med spånad och stickning.
Längre bort i rummet säg jag far sjelf vid ett bord
med en drickskanna framför sig ock en kort pipa i
munnen, ocb nära honom befunno sig pä samma bänk
tvenne unga män, hvilka nu i sorglös ro vederqvickte
sig efter dagens arbete. Det sägs genast att man här ej
befann sig i fattig mans hus; ty rundtom väggarne
paraderade en mängd blankskurade kopparkärl, och minst
70 tallrikar af hvitaste porslin- kunde der räknas. —:
. Frän eldstaden spred lägan ett klart sken kring den
rymliga stugan, der öfver allas drag hvilade en sädan
belåtenhet och godhjertenhet, att jag genast fann mig
innerligt dragen till dessa okonstlade menniskor. Jag
slog mig derföre också ned i deras krets samt tillsporde
dem derefter snart, om de icke tyckte att någon visa
borde sjungas, när man, såsom nu, satt vid brasan och
spann. Man låt här ej bedja sig två gånger, och efter
blott några få ögonblicks besinning hörde jag sju klara
röster uppstämma den ena sången efter den andra; men
det var icke blott nymodiga qväden man nu bestod utan
till större delen äkta folkvisor af högsta ålder*).

En visa af förra slaget må här få en plats, dels
såsom ett prof på nutidens diktareskap bland denna
allmoge, dels ock emedan den skildrar en inom Järna
socken verkligen timad händelse. Vi nämne den efter dess
författare:

Johan Ericssons visa**).

Omenniska, besinna dig,

Emedan du får lefva,

AU vandra på Guds viljas stig!

Mot Gud skall du ej sträfva.

*) Flera af dessa hafva i Bilagan, JW 2, blifvit meddelade.

**) Denna visa har redan 1831 särskildt blifvit tryckt i
Fahlun; men då dylika »bondvisor» sällan komma till deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwesterda/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free