Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkvisorna.
Den gamla folkvisan lefver i Vesterdalarne ännu i friskt
minne, men företrädesvis i Järna socken.
Järnafolket är nemligen ett sångarfolk och som sSdant
beryktadt i hela Dalorten. Sjelfva främlingen kan ana att
sä är redan af det starkt förkortade, hastigt framstötta talet,
hvilket, när det kommer okonstladt och obevakadt, ljuder
som rythmisk prosa. På intet ställe i landet har berättaren
funnit samladt ett sådant förråd af genuina folkvisor som
här, hvilka alla derjemte vanligen med behagligaste enkelhet
och innerligaste värma utfördes. Här lät man sålunda höra
»Dufvan på liljeqvist»; här sjöng man visorna om »Olof
Adelin» samt om »Axel och Valborg». Ja! hvilken folkvisa,
som efterfrågades, var man genast redo att låta höra. Af
dessa må några få här meddelas, hvilka, om också förut
upptecknade, likväl, antingen till ord eller melodi, skilja sig
från de äldre uppteckningarne.
Den första af dessa, eller visan om Magdalena, afviker
både i melodien och omqvädet från de, så väl af Geijer och
Afzelius, som Arwidsson, meddelade versionerna.
Järnafol-kets omqväde, »solen skiner vida», tyckes häntyda på nådens
sol, hvilken skiner så vida, att dess värma når till och med
en sådan synderska som den ifrågavarande.
Cnnnlp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
