Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Om anarkiskmen i allmänhet - Anarkosocialistens mentalitet och karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medlen till de missförhållanden som han
konstaterar eller tror sig konstatera, att ge en syntes av
alla dessa botemedel i den ideella framställningen
av ett nytt samhälle.
Proselytandan. — Det är för
anarkosocialisten icke nog att säga sanningen; han måste
övertyga sina åhörare. Idépropagandan är anarkistens
mål. Hans stridslystnad, hans kamp för sin sak
upplöser sig i att göra propaganda, att göra
proselyter, för vilket han äger en lågande iver. Han
propaganderar på varje plats som står honom till
buds: såväl i verkstaden som i salongen, vid
bordet som på tribunen, i fängelse som i frihet. Han
talar i föreningar; han skriver i tidningar; han
kåserar i grupp; han publicerar broschyrer,
pamfletter, plakat, böcker, revyer, ja, han använder alla
sina krafter för att handla genom exempel. Han
är med ett ord den sannskyldiga aposteln för en
doktrin; den må vara ansedd eller icke, ny eller
gammal, god eller dålig. Hans kärlek till andra,
hans rättfärdighetskänsla, hans sinne för logiken,
hans kampmetoder utgöra konstitutiva delar av hans
karaktär. För att propagera idén utstår han fängelse,
arrestering, ja döden, ty allt vad han lider för sin
idé, skänker honom tillfredsställelse. Det kan ibland
slå över till det abnorma, urarta till mani (konstaterat
genom propagandistens psykiska tillstånd genom
våldet). Men å andra sidan utvecklar anarkisten i
propagandan en sinnrikhet, en seghet, en djärvhet som
man icke finner hos de gamla partierna.
På samma gång anarkosocialismen är en filosofisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
