Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anarkismens arbets- respektive egendomsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den samhällsmedlem som skulle vägra att i likhet
med de övriga efter förmåga bidraga med sitt arbete
till det helas bestånd, utsätter sig därigenom för så
allmän indignation att han icke skulle kunna
uthärda den;
envar samhällsmedlem är delägare i all kretsens
egendom som icke utan allas arbete lämnar
avkastning att leva av;
att neka till skyldigt göromål är ett bland den
nya rättens brott som väl icke bestraffas men
behandlas så att brottslingen icke gärna skall därför
utsätta sig.
Utom de anarkistiska teoretikernas gemensamma
uppfattning av arbetet som grund för all egendom,
finns ännu ett för dem gemensamt grunddrag som
fullständigar arbetsteorin, nämligen produktions- och
bytesmedlens socialisering. Men denna socialisering
är olika hos de tre eller fyra riktningar, varom vi här
ovan talat, nämligen en kollektivistisk, en
kommunistisk och en individualistisk socialisering.
Enligt den första ägas produktionsmedlen (jord,
mark, vattenfall,-byggnader etc.) kollektivt men
konsumtionsföremålen eller arbetsprodukten individuellt
enligt fördelningsformeln: envar efter hans arbete,
d. v. s. »åt envar i mån av den möda arbetet
krävt»; denna, d. v. s. mödan »mätt efter antalet
arbetstimmar» (men med ett garanterat minimum för
alla, även för dem som ej äro arbetsföra).
Enligt den andra eller kommunistiska
socialise-ringsformen äro såväl produktions- som
konsumtionsmedlen gemensamma, men konsumtionsmedlen
fördelas enligt formeln: »åt envar efter hans behov,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
