Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståndslösa toleransens etik beror på ett
misskännande av den mänskliga naturen, ja på en falsk
psykologi om slaveriet. Jesus och Tolstoy — båda
betecknade som anarkister av den religiösa
riktningen — mena att människans undertryckande av
människan härrör från att det finns för mycken
egennytta och för litet oegennytta. De vilja
fördenskull omvända härskarna (herrarna) till
ickehärskare. Och de tro att
stå-icke-det-onda-emot-tak-tiken leder till en från de undertryckta utgående
anda av fridsamhet och kärlek. Tvärtom säger
Wille: »I vida högre grad än herrarna göra slavarna,
göra slavarna herrarna; d. v. s. folkmassans
underdånighet (Knechtseligkeit), brist på egennytta
hjälper herren på herraväldets höga häst och utgör
grundvalen för all utsugning». »Låt icke förslava
eder — manar frigörelsens filosofi — res eder mot
eder ringhet och försmå icke våldet, då medlet är
rent, då det nämligen har friheten till mål och då
det kommer an på att bryta fysiskt motstånd.»
För Krapotkin är inbördes-hjälp-principen en helt
annan och långt viktigare faktor både i
existenskampen och i utvecklingen än marxismens
klasskamp.
Våldet är även för anarkisten något som icke
kan undvikas som reaktion och försvarsmedel
gentemot t. ex. statens våld i hans frihetssträvanden men
understryker han ständigt: anarkisten är
motståndare till våldet.
»Den anarkistiska moralen är det fullständiga
förnekandet av våldet... men nödvändigt om det vilar
på rätten till rättmätigt nödvärn» (P. Gori, en ita-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
