Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det ideella i anarkismens lära om individens
fulla självhävdelse bidrog», säger också den danske
författaren A. Holck i sin avhandling om Sociala
förhållanden under 19: e århundradet i elfte bandet
av sammelverket Det 19: e århundradet, »i sin mån
till att den socialistiska (d. v. s. socialdemokratiska)
kollektivismen så småningom drog en slöja över
den närmare gestaltningen av dess centraliserade
tvångsbundna framtidsstat och förtonade sig i mera
dimmiga konturer, såsom när fransmannen Jaurés
låter fria produktiva sammanslutningar ingå som
led i det nva riket» (s. 72).
I början av 1890-talet utkämpades, berättar Bruno
Wille, en het dispyt mellan prof. Haeckel, den
kände tyske naturvetenskapsmannen och biologen,
och en del ledare av det tyska socialdemokratiska
partiet om darwinismens och socialismens inbördes
förhållande, varvid Haeckel yttrade i en av sina
artiklar att »kommunismen eller den av
socialdemokratin eftersträvade likheten i existensvillkor och
prestationer skulle vara liktydigt med ett återfall
i barbariet, i de råa naturfolkens djuriska
urtillstånd».
Alldeles vad socialdemokratin och den
borgerliga världen i övrigt sagt och ännu säger om
anarkismen och anarkin.
Men tiderna förändras och vi med dem. Och så
kanske det kommer att gå med anarkismen som med
socialdemokratin att man en gång får en riktigare
syn på anarkismen än den Haeckel hade om
socialdemokratin anno 1892 och den folk har i allmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
