Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Spencers syntetiska filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ända till en viss punkt var Darwin själv
ansvarig för denna falska uppfattning av kampen
för tillvaron — men denna fråga kan ej diskuteras
här.[1] Men det är säkert, att då Darwin tolv år
efter Arternas ursprung utgav Människans
härstamning, han redan fattade kampen för tillvaron
under en vidare och mer bildlig synvinkel än
kamp till ytterlighet mitt ibland varje art. Så
skrev han i sitt andra verk, att “de djurarter som
i sig innehålla det största antalet sympatiserande
individer ha de största chanserna att vidmakthålla
sig och lämna en stor avkomma,“ och han utvecklade
den idéen att den sociala instinkten är, hos
varje djur, en starkare, mera permanent och aktiv
instinkt än instinkten om det individuella skyddet.
Det är ganska skilt från det “darvinisterna“ säga.
De kapitel Darwin ägnar åt detta i sin
Människans härstamning skulle ha kunnat bli en
utgångspunkt för utarbetandet av ett begrepp,
ytterligt rikt på konsekvenser, om de mänskliga
samhällenas natur och utveckling. Men de
passerade osedda. Det är blott 1879, som vi i ett
tal av den ryske zoologen Kessler finna ett
tydligt begrepp om det samband, som i naturen
finnes mellan kampen för tillvaron och den
inbördes hjälpen. — “För en arts progressiva
utveckling“, sade han, visande några exempel, “har
lagen om inbördes hjälp större betydelse än lagen
om kampen för tillvaron“.
Ett år senare gjorde Lanessan sin föreläsning
över Kampen för tillvaron och associationen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
