Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De anarkistiska idéerna hos de gamle; i medeltiden — Proudhon — Stirner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Biskopen av Alba, Marco Girolamo Vida,
bekände sig 1553 till liknande idéer mot staten,
mot dess lagar och dess “högsta orättvisa“.[1]
Man möter samma idéer även hos hussiterna
(isynnerhet hos Chelcicki, i femtonde seklet) och
de första vederdöparna, såväl som hos deras
efterföljare i nittonde seklet — rationalisterna i
Armenien.
Rabelais i första hälften av sextonde seklet,
Fénelon mot slutet av sjuttonde och isynnerhet
encyklopedisten Diderot i andra hälften av
1700-talet, utvecklade samma idéer, som, såsom vi sagt,
funno några praktiska tillämpningar under den
stora revolutionen.
Men det blev engelsmannen William Godwin,
som 1793 först förklarade anarkismens ekonomiska
och politiska principer i sin Forskningar
rörande den Politiska Rättvisan. Han använde icke
ordet Anarki, men han förklarade mycket väl
dess principer, i att anfalla lagarna, bevisande
statens onyttighet och sägande att det är blott
genom avskaffande av domstolarna, som man
lyckas införa den sanna rättvisan — den enda
verkliga grunden för varje samhälle. — I det som rör
egendomen fordrar han kommunism.[2]
Proudhon blev den förste att använda ordet
Anarki (ingen regering), och att giva en sträng
kritik av människornas onyttiga ansträngningar
att skaffa sig en regering som kan hindra de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
